Såg en dokumentär, om analoga fotografer i vårt digitala samhälle, för en tid sedan. Long Live Film, http://vimeo.com/79981397 

Fick där efter ett enormt sug att ta med min gamla Konica ut och utgå ifrån mycket av det som sagts i filmen.

 

Egentligen finns det inget med digitalt som gör fotograferingen direkt bättre, möjligtvis enklare.

ibland känns det som jag knäpper bild efter bild efter bild, utan att egentligen ha tänkt efter vad jag tagit för bilder. Jag tror vi är många som ofta glömmer bort vad det är vi vill med våra bilder... En snygg bild kan vi alla ta, men kan vi ge känsla eller berätta nått mer än vad det faktiska motivet ger oss.

 

Sedan jag tog fram Konican har jag verkligen känt att det är viktigt att se bilden innan jag knäpper den.

Att leta bland (oftast flera hundra) digitala bilder efter en dag ute, kan vara rätt rogivande och skönt för att sedan sätta ihop en komponering som man är nöjd med. Men egentligen, varför inte leta bland flera hundra tänkbara motiv genom sökaren och komponera dem där? Och begränsa sig till endast 36 möjligheter att föreviga.